Vem är Nyx?

Nyx är en 30-årig tjej vars väg har varit brokig i två årtionde och saker och ting från dessa år kommer sannerligen att dyka upp i bloggen under tidens gång. Jag är för närvarande sjukskriven, vilket jag varit sedan 2005.

Har alltid haft problem att kommunicera känslor verbalt. Det blir alltid fel, det känns alltid fel, jag kommer aldrig dit jag vill. Stora tolkningshål lämnas mellan orden.

Nyx  kan prata i en flytande ström av ord då min hjärna och mun verkar ha en direkt koppling till varandra och detta har landat mig i klistret mer gånger än jag orkar räkna. Intellektets murar är svåra att bryta ner. Det starkaste i mig, det vackra, det begåvade. Det är det som blev mina Hades eldar, mina diamantborrar, mina sotbombssvarta lungor.

Det som får mig smått exalterad här i världen är argumentationer och diskussioner, att fundera ut hur andra människor fungerar och att ha Hellraiser maraton där jag sitter och dreglar över Pinheads vackra uppenbarelse. Nyx spelar gärna rollspel. Där får hon utlopp för sin överaktiva fantasi och kan fly in i en värld där demoner regerar och där inget är som det verkar. När Nyx tittar in i dumburken är det oftast slasher, sci-fi, skräck och kriminalserier som surrar runt. I stereohögtalarna väller det oftast ut toner av hårdrock, metal eller synth men det händer också att lugna klassiska toner fyller den lilla ettan. Nyx älskar att läsa och samlar på böcker, när hon läser är handlingen oftast psykologi, filosofi, lyrik, seriemördare, fantasy eller skräck, samt en drös böcker som inte har något specifikt genre. Nyx favoritförfattare här i världen är Brett Easton Ellis, Edgar Allan Poe, H.P. Lovecraft, Clive Barker och Douglas Coupland.

Nyx önskar ofta att hon var en Nosferatu vampyr eller en Lich. För vem behöver vara snygg när man är så djävla övermäktig.

Trots Nyx inbitna cynism (som hon själv väljer att kalla realism) och att de svarta glasögonen är de som oftast används när hon betraktar världen, så finns det små ljusa solstrålar. Ja, annars skulle ju Nyx ha tagit livet av sig för länge sedan, som hennes terapeut så fint skulle påpeka.

En regnbågssida i Nyx annars sotsvarta andetags liv är hennes klon, även titulerad fästman, pojken eller sötnöten. De är inte sambos och kommer förmodligen aldrig bli det heller då de båda är alldeles för egensinniga och eremit lagda av sig. Nyx har också en familj som hon dagligen är tacksam över att hon har. De har slagits mycket för Nyx genom åren, när Nyx själv inte har orkat. Ibland kantas livet även underbara stjärnglimtar i form av vänner, även om dessa blir färre och färre ju längre tiden går.

Nyx skriver för sig själv, för att försöka skapa ordning i sin kaotiska hjärna. Hon kommer att skriva om allt från saker som irriterar henne i världen, om rörigheterna i huvudet, om hoppet som, om än litet, har bitit sig fast med järnvilja. Det kommer att skifta mellan mörkt och ljust, strukturerat och rörigt och det kommer säkert hoppa in en hel del dikter då Nyx bäst uttrycker sitt kaos på det viset. Det kommer också säkerligen te sig gravt paradoxalt ibland, men det blir så när det ordet man använder för att beskriva sig själv är just paradoxal. Och som en varning är Nyx skrivna svenska inte den bästa, efter att ha levt i England i alldeles för många år har jag anmanat hemskheter som svengelska ord och särskrivningar, Nyx ber om ursäkt på förhand.