Konstaterande: Jag har inte ADHD. Inte förvånad. Mest besviken. Arg. Ledsen. Rädd. Att min hjärna fungerar som den gör är bestående. Det är sådan jag ÄR. Det är inget fel. Inget som kan fixas.
Om nu någon skulle vara intresserad så är statusen som följer:
EIPS
PTSD
Utmattningssyndrom
Punkt.
Min terapeut är borta ett tag. Den 10:e februari är min nästa tid. Tiden mellan kommer kantas av arbetsterapi och läkarbesök. Men mest av allt. Mest av allt. Vill jag bara lägga mig ner under täcket och sova fram tills den 10:e februari. Hur svag jag än känner mig för att erkänna det. Hur liten, patetisk och obetydligt jag ser mig som, så är sanningen fortfarande densamme: Min terapeut är min livboj. Utan honom skulle jag gå under.
Jag hoppas på förändring. Men jag tror inte den är möjlig. Uppgivenheten lägger sig runt min kropp och kramar åt. Låt mig sova och komma tillbaka när världen känns mer barmhärtig.
Kram!
Tackar. Man kan aldrig få för mycket kramar.
vad är EIPS?
Emotionellt Instabil Personlighets Störning