Den eviga rundgången. Tomgången. Att gå runt i cirklar. Stå och stampa. Ivrigt stampande. Ihåligt stampande. För evigt känsla stampande. Jag vill tro att det går framåt. Jag vill tro att det faktiskt kommer att bli bättre. Jag vill. Jag vill. Men jag kan inte. Cynismen. Realismen. Fastnaglad i porerna i huden. Mums. Mums. Säger tänderna som biter inombords. Mumsar i sig hoppet. Du kan inte. Du kan inte för att du är fast. Så fastnaglad i dina mönster. Cirkulära, dimhöljda, sotsvarta mönster. Ett evigt varande ska brytas sönder. Ett evigt obstinat envishets intellekt ska lära sig att samexistera med sinnet. Med kroppen. Men intellektets höga ålder. Dess exponentiella utveckling har gjort dess klor diamanthårda. Inte vika en tum. Inte en millimeter. För du är inte stark. Du är inte ditt intellekt. Ditt intellekt är du. Intellektet fnissar åt känslorna. Hånskrattar åt dess försök att tränga igenom. Fniss fniss.Intellektet är allt du har som är värt något. Det är allt du var. Allt du är. Allt du någonsin kommer att vara. Fniss fniss.
Intellektet skriker viskande: Vik inte undan. Visa inte hur du känner. Jag är din enda vän. Jag är den enda du kan lita.
The Merrygoround goes round and round. Och jag kan inte kliva av.
Vackert. Hemskt. Mörkt. Livet.
Må bäst!
Vill bara ge dig lite feedback på det du skriver på Infernos blogg. Du lyckas verkligen sätta ord på mina känslor! Så välformulerad och tydlig